2022 blev minst sagt ett turbulent år på börsen med hög inflation och snabbt stigande räntor. Efter snart ett kvartal av 2023 avklarat så ser ovissheten inte ut att bli mindre i år. Vi har redan sett fortsatta räntehöjningar, chockinflation i Sverige på 12% KPI/9,4% KPIF och inte mindre än tre mellanstora banker som kraschat i USA och det var även nära för den europeiska storbanken Credit Suisse som höll på att gå under på vår sida havet. Lägg till det en energikris i Europa som vi förvisso klarat förvånansvärt bra under den senaste vintern men som även resulterat i stimulerande elstöd som många tycks använda till andra ändamål och det faktum att det kommer ytterligare en vinter… så småningom.
Det är inte direkt konstigt att investerare känner sig oroliga i dessa tider.
Men samtidigt som börsen spelar pingpong med den ena sektorn efter den andra så vet ju många investerare, i synnerhet om de lyssnat på eller läst något av investeringsgurus som Buffet eller Lynch, att det är den här typen av osäkerhet i marknaden som även föder riktigt bra långsiktiga investeringsmöjligheter. Man ska sitta kvar på börsen när det svajar som mest och gärna investera mer när det är som svårast. Och såväl sociala medier som podcasts som traditionell finansmedia har inte varit försiktiga med att trycka på detta då domedagsprofetiorna och rekommendationerna avlöser varandra. Det är väldigt mycket oljud i den finansiella mediavärlden just nu, och det är svårt även för den mest hårdhudade att blockera ut allting från sitt eget resonemang.
För mig personligen kan detta stundom kännas rent provocerande. Förstår inte folk att räntorna behöver höjas ytterligare för att vi ska få ordning på detta? Att vi inte kan låta inflationen fortsätta löpa amok om vi vill behålla vår valutas värde? Och att det inte är rimligt att ha aktiemarknaden värderad till de nivåer som vi ser idag när vi samtidigt har statsobligationer och fasträntekonton som ger 3-4-5% i avkastning? Samtidigt osar massor av narrativ om hur räntorna snart kommer att sänkas igen, rena konspirationsteorier om varför olika aktier trendar som de gör och varför man ska köpa dippen, hold on for dear life (HODL) och att man ju faktiskt inte har förlorat något innan man säljer eller innan utdelningarna sänks…
När det blir för mycket oljud tycker jag att det är nyttigt att ibland bara stänga ned alla appar och nyhetssajter, ta ett djupt andetag och reflektera en stund över några av de mer grundläggande sanningarna för såväl makroekonomi som investering och mediarapportering:
Ingen vet någonting om den makroekonomiska framtiden på kort sikt. Ränteprognoserna ändras vecka för vecka och siffror kommer ut som förvånar oss med regelbundenhet. För två veckor sedan var det ytterst få som förutsåg bankkrascher i USA och för ett par år sedan få som förutsåg räntehöjningar i den takt vi sett idag. Vi kan inte påverka några av de här sakerna heller, förutom hur vi lägger upp vår egna ekonomi så att vi har en buffert och säkerhetsmarginal om något oförutsägbart händer. Planera för det värsta, hoppas på det bästa. På lång sikt (årtionden), däremot, tenderar de allra flesta börsindex att växa i värde över tid.
Medias incitament är att väcka uppmärksamhet och attrahera läsare. Oavsett om det är sociala medier eller traditionell finansmedia så vill de som uttrycker både utopi och apokalyps ha läsare/lyssnare (kunder). Ju fler de når, desto mer tjänar de på reklam och sponsorer. Och det gör man genom omskakande rubriker som väcker uppmärksamhet, inte sällan är det så att rubrikerna snickras ihop efter en händelse för att försöka rationalisera vad som hänt med en aktie. Man bör alltid försöka ha det i åtanke när man konsumerar den typen av information; det är jag själv som är produkten via marknadsföring. Och det gäller även den här bloggen; här finns reklam och ett incitament för mig att få fler läsare. Bedöm vad jag skriver kritiskt och fråga alltid dig själv om mina slutsatser är rimliga och om du håller med i mina resonemang.
Alla är biased. I princip alla har någon form av partiskhet i det som produceras. Om skribenterna så är betalda av bolaget för att producera någonting, om de själva är investerade eller om det handlar om den enskilde skribentens syn på makroekonomi, mikroekonomi eller investeringar. Även detta gäller även mig, och därför har jag alltid en ruta i slutet av mina analyser som enkelt fastställer åtminstone huruvida jag är investerad i bolaget jag skriver om eller inte.
Det i de här lägena som jag tror att det är viktigt att ha en process för hur man hittar investeringar som passar ens egen filosofi så att man håller sig lugn och vet vad man bör göra när det svänger kraftigt på börsen. För i slutändan så investerar man för att få en avkastning på sitt investerade kapital och oavsett vilken typ av bolag man köper andelar i så kommer det i slutändan att handla om tre faktorer som påverkar detta: Tillväxt, Kvalitet och Prissättning. Har man någorlunda koll på dessa tre faktorer så tror jag att man kan utnyttja den nuvarande oron för att placera sina pengar med goda resultat på lång sikt. Och det kräver ibland att man har en inställning som motsätter sig den stora massan.
Köp inte dippen! Om det förstås inte handlar om ett bolag där tillväxten och det kvalitativa egenskaperna i förhållande till prissättningen verkligen motiverar att göra det. Vad är ens en dipp? -5%? -15%? Det är helt irrelevant om man inte även faktorerar in hur dyrt bolaget var från början. Vi kommer fortfarande tycka att tomaterna på ICA är dyra om de säljs till 60kr/kg, även om de nyss såldes för 70kr/kg. Det är en sänkning med -14% men det gör inte att vi värdesätter ett kilo tomater mer än vi gjort tidigare. Och på samma sätt så vill jag inte köpa en hundralapp (eller en aktie som kommer producera 100kr i framtiden) för 120kr, hur dyr den än var för några veckor sedan. Som eget exempel så köpte jag nyligen Nordic Paper på All Time High-pris, samtidigt som jag krävde att Tesla skulle gå ned -70% innan jag fann en prissättning som jag tyckte var rimligt i förhållande till kvaliteten och tillväxten.
Håll inte kvar i positioner där de fundamentala kvaliteterna inte längre finns. Ibland gör man fel, det måste få vara så. Upptäcker jag att jag gjort fel så säljer jag min position, till vinst eller förlust. Ett bra exempel på det är min historia om när jag köpte Paypal och sedan upptäckte att jag hade överbetalat för mina aktier. Nyligen sålde jag både Electrolux och Cibus Nordic Real Estate för att jag insåg att jag inte var bekväm med skuldnivåena. Skulle det göra för ont att mista några hundralappar eller tusenlappar på ett sådant misstag så får jag fråga mig om jag verkligen hade råd att placera de där pengarna från början.
Och slutligen, investera aldrig pengar på börsen som du inte har råd att förlora. Aktier och fonder fluktuerar i värde. Ibland går de upp och ibland går de ned. Om man planerar (eller riskerar) att behöva kapital av en eller annan anledning inom de kommande åren så bör man vara försiktig med att placera dem på aktiemarknaden, utan kanske hellre bör överväga ett fasträntekonto på en specifik bindningstid eller statsobligationer till riskfri ränta. För som vi blev varse med den senaste bankkraschen i USA, så är det sista man vill göra att tvingas sälja av tillgångar till ett ofördelaktigt pris för att man måste ha pengar någon annanstans. Och man kan förlora pengar i kvalitetsaktier även om man aldrig säljer, fråga bara de som köpte Intel, Ericsson (graf ovan) eller Cisco under 2000-bubblan hur mycket av de pengarna som de sett sedan dess.
Så mitt i alla oroligheter och i allt tumult så försöker jag komma ihåg att inga ”klipp” är värda nog att äventyra min egen privatekonomi, att hålla mig till min egna process och strategi, och att ha mina kritiska glasögon på när jag lyssnar eller läser vad andra skriver om börsen och aktier. För världen går troligtvis inte under den här gången heller även om det känns så ibland.
Var försiktiga där ute!
Dr. Dividend
Var medveten om att investeringar i aktier, fonder eller andra värdepapper alltid är förenligt med ett risktagande där du kan förlora hela eller delar av ditt satsade kapital. Investera därför aldrig mer pengar än du är beredd att förlora. Ingenting som läses på den här bloggen ska ses som direkta köp- eller säljrekommendationer. Dr. Dividend uppmanar alla läsare till att göra sin egen grundliga efterforskning innan eventuell sådan handel.
Vad tror du om framtiden? Kommentera gärna nedan!
Om du vill vara med och påverka vad jag skriver om i framtiden får du gärna skicka ett förslag här.
Klicka här för att prenumerera på bloggen och få information om nya inlägg och andra uppdateringar.
Man ser hela tiden hur folk tenderar att överskatta förändringar på kort sikt, men underskatta dem på lång sikt. Jämföra tidsperspektiv tycks vara svårt för oss.
Analyspodden från DI hade ett bra inslag om hur inverterade räntekurvor hade föregått lågkonjunktur vid tidigare tillfällen, men att det var viktigt att förstå att det var 18-24 månader mellan dessa händelser. Det skulle i så fall inte överraska om en kommande lågkonjunktur inte skulle inträffa förrän 2024 eller till och med tidigt 2025.
Naturligtvis är dylikt siande närmast att likna vid astrologi. Men det kan ändå vara tankeväckande. Alla analytiker tycktes överrens om att lågkonjunkturen skulle äga rum 2022-2023 med en vändning redan i slutet av 2023. Därför överraskas man av ”fortsatt” stark orderingång och en stark börs. Men så skulle man ju förvänta sig att makroekonomin ser ut om konjunkturvändningen är en process som tar flera år, vilket inte heller är orimligt.
Hej Jonas! Tack för bra input som vanligt 😀
Jag håller definitivt med dig om kortsiktigheten på marknaden. Räntorna hinner ju inte gå upp/inflationen ned innan folk börjar ropa efter räntesänkningar. Sanningen är samtidigt att centralbankernas jobb varken är att vara snäll mot börsen eller folket utan att åstadkomma inflation/prisstabilitet på en rimlig nivå och arbetslöshet på en rimlig nivå, och lyckas de inte med det så kan alla hamna i ännu värre ekonomiskt läge i framtiden, även om jag har sympati för att det förstås är beklämmande för många redan idag. Don’t Fight the Fed, som man säger i USA. Och vi har ingen aning om vad framtiden bringar eller på vilken tidshorisont.
Jag har skrivit lite om räntekurvorna här i bloggen insprängt i några Månadsrapporter och andra inlägg men jag har inte pratat så mycket om inversion. Precis som du säger så är ju det ofta ett tecken på recession och fallande börs inom någorlunda snar framtid. Och i allmänhet så följer räntorna styrräntan, och har inverkan på motsatt vis på aktiemarknaden. ”Rising rates are like gravity to the stock market” som Warren Buffet säger, eftersom du kan få högre och högre avkastning till riskfri ränta och då är mer riskfyllda aktier med låg yield inte lika intressant längre.
Vi kan inte påverka någonting och vi får helt enkelt se vad som händer, hålla oss till våra strategier och inom ramarna för vad vår privatekonomi klarar av (med marginal). Med största sannolikhet så är ju de mörkaste dagarna på börsen på kort sikt (år) även de som varit som ljusast på lång sikt (årtionden).
Trevlig helg!
Dr. Dividend
Haha, det kommer ytterligare en vinter… så småningom. Eller hur? Det känns som att det kommer bli värre under andra halvåret sedan borde börsen stiga i värsta krisen i början på 2024 och ingen kommer fatta varför. Börsen är alltid framåtblickande.
Hej TM! 😀
Jag har ingen aning om vad som kommer hända, och ännu mindre hur det kommer att te sig och när en vändning kommer. Som Jonas så väl formulerade i kommentaren här ovanför; folk tenderar att överskatta förändringar på kort sikt (speciellt med de enorma fluktuationer vi haft de senaste åren) men underskatta dem på lång sikt. Personligen tror jag att detta kommer att dra ut på tiden tills många tappar intresset för att investera på börsen då de inte ser samma galna avkastning som de såg under 2020-2021.
Om man ser över S&P rent grafmässigt så tog det 2,5-3 år från topp till botten 2000. Köpte man på toppen 2000 så tog det 7 år innan man såg sina innehav tillbaka på samma nivåer, då under nästa topp innan krisen 2008. Då tog det 1,5 år från topp till botten. Sen tog det till 2013, dvs 5 år, om man köpte på toppen innan man var uppe motsvarande toppen 2008 igen.
Det är alltså inte orimligt att tänka att det kan ta 5-7-10 år eller längre innan en indexfond når samma nivåer som vi hade i slutet på 2021. Mellan 1999 och 2009 hade S&P en årlig utveckling på -0,9% per år, det kallas för ”The Lost Decade”.
Detta är varför jag inte spekulerar alls i makroekonomi. Vi har helt enkelt ingen aning. Vi kan ha hög inflation och höga räntor, stagflation eller annat hemskt i 10 år eller så löser det sig på ett par år. I alla marknader så kommer det dock finnas bolag som är bra och dåliga, övervärderade och undervärderade, och min strategi är att i varje marknadsläge försöka hitta de bolag som är av god kvalitet till rimligt/lågt pris och hålla dem under tiden de växer/producerar avkastning för mig eller blir orimligt övervärderade 🙂
Trevlig helg!
Dr. Dividend
Mycket bra inlägg, med många kloka uppmaningar!
Hej Lyhörd, tack! 😀 Och välkommen till bloggen!